Nu syftar jag till föregående inlägg. Läs alltså det innan du läset detta. Jag har givits mer information om ämnet kiss och sparris. Dock kan jag inte styrka källorna eller hänvisa att dem som vetenskapliga, men det låter trovärdigt.
SPARRISKISS:
Det var först på 1700-talet som vårt kiss började lukta äckligt vid förtäring utav denna långa gröna gröda. Det sägs bero på vår gödsling innehållande svavel. Urinet blir då innehållande olika svavelhalter som även är nära släktingar till skunkens och pappersmassabrukens odörer. Men det blir krångligare än såhär. Det finns tydligen vissa personer som inte har en doft på urinen efter sparrismåltid. Antingen är man då genetiskt lagd så man bryter ner sparrissyran eller så har man gener som inte uppfattar sparris-stanken. Alltså ni där ute som inte känner av den illalukande doften efter ni ätit sparris, ni borde be någon med den luktsamma genen att lukta på ert sparrisurin.....
torsdag, augusti 05, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

haha du är så sjuk. älskar dig :)
SvaraRaderaTokfia där!!
SvaraRadera