Adjö farfar Hans

Ludvigs fina farfar finns inte mer. Idag tog vi farväl. Det tär på kroppen av att gå på begravningar. Trots att jag bara träffat denna fantastiska man under mina fem år tillsammans med Ludvig så finns en saknad inom mig som hos alla andra. Farfar Hans med sina silkeslena händer, han skulle alltid hålla ens hand. Tjejtjusaren som nöp Luddes mamma i stjärten. Mig sa han att han älskade. Som f.d. blondin med väldigt långt hår fick jag en speciell plats i hans hjärta. Trots minnesproblem brukade han alltid minnas Åsa, tjejen från Stockholm, som han älskade. Jag grät för Farfar Hans på begravningen så att Helena Bergström kan slänga sig i väggen. Snoret rann nedför näsan. Adjö farfar Hans, du finns i våra hjärtan.