Ge mig inte fingret

Idag trodde jag att jag fick fingret av en dam i en bil. Hon viftade med händerna och kikade sammanbitet på mig. Förbannad närmade jag mig därför bilen och kikade argt in i rutan. Då märkte jag det. Hon talade teckenspråk med sina barn och tecknade förmodligen på det där märkliga handspråket:
- (#Handviftning) Kolla vilken konstig och söt hund utan päls. För barnen i baksätet glodde enormt på Pamela. Jag fick backa undan och låtsas som ingenting. Vanan sitter i att konfrontera hundhatarna. Fel av mig.