Låt mig förtydliga vad som hänt. Få av er därute har vetat sanningen on New York-resan. Den 27 mars 2010 fick Ludvig ett paket av sin flickvän. En 6 dagars resa till Krakow. Tankarna skulle föras till ett grått och regnigt Polen. Uppdraget misslyckades delvis då Krakow har visat sig ha en hel del charm trots allt. Hursomhelst så avslöjades det på morgonen då resan skulle påbörjas i form av ett paket. I paketet låg en guide, en karta och USA-flaggor. Ludvig gick från arg att bli väckt till ett stammande lyckorus:
- Memeeemeemeen, ska vi inte till Krakow. Skkaakkkaaa vi till New York? Är du helt jävla dum i huvudet. Det var han ord helt ordagrant. Dum i huvudet är jag nog, men också en fantastisk flickvän. Jag puschade för att VI skulle åka till New York. En till överraskning fanns nämligen runt hörnet. På tåget till Kastrup satt Caroline och Oskar och viftade frenetiskt med USA-flaggor. Ludvig fick chock nummer två och samma typ av lyckorus med tillhörande stammningsljud som väste ur munnen. Han kunde nu förstå varför jag ville sitta i sista vagnen och inte första som var hans val vid påstigningen av tåget.
Så nervös jag har varit. Det har varit hemskt när fint folk gett tips om Krakow och när Ludvigs mamma klippt ut ett reportage ur en tidning fick jag berätta det för henne. Men allt ljug har varit värt den bästa överraskningen någonsin. Förlåt vänner, här är min sanning.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar